Swanns värld

De som vurmade för konstsaker, tyckte om poesi, föraktade krass beräkning och drömde om ära och kärlek ansåg hon vara en elit, överlägsen den övriga mänskligheten. Man behövde inte i verkligheten äga dessa egenskaper om man bara proklamerade dem, och när hon på en eftermiddag träffat en man som sagt till henne att han tyckte om att flanera och smutsa ner fingrarna i antikvitetsaffärer, att han aldrig skulle bli uppskattad av detta merkantila sekel, att han inte bekymrade sig om sin egen fördel och därför tillhörde en annan tid, kom hon efteråt och sade: ”Och jag som aldrig har anat vilken underbar, känslig människa han är!” och hon greps av en plötslig och översvallande vänskap för denna man. Men de som i likhet med Swann verkligen ägde dessa egenskaper men inte talade om dem, lämnade henne kall.