Solnedgång på gräsmattan

Jag sitter på verandan
snusande »Tre Ankare portion«
och tänker på intet.

Gräset är grönt,
så dunkelt absintgrönt;
det är bittert som chlormagnesium
och saltare än chlornatrium;
det är kyskt som jodkalium;
och glömska, glömska
av stora synder och stora sorger
det ger endast gräset,
och snus!

O du gröna absintgräs,
o du stilla snusglömska,
döva mina sinnen
och låt mig somna i ro,
som förr jag somnade
över ett parti i
À la recherche du temps perdu

Sverige ligger som en rök,
som röken av en röd Gauloises,
och solen sitter däröver
som en halvsläckt cigg,
men runt kring horisonten
stå brotten så röda
som bengaliska eldar
och lysa på eländet.